Nyheter från Rymden

Det kan till exempel finnas hav som består av flytande vatten under ytan på Jupiters isiga månar. Även om det på rak arm kanske inte verkar särskilt sannolikt att hitta liv på en riktigt kall och mörk plats, är det värt att reflektera över livet på jorden en stund. På jorden finns en mängd olika organismer som lever under enormt tryck, i mörker och under mycket kalla och mycket varma förhållanden, så det skulle även kunna finnas liv på liknande platser på andra himlakroppar i rymden. Organismer som överlever och/eller trivs under mycket krävande förhållanden, till exempel björndjur, kallas extremofiler.

Artificiell intelligens kan även användas för att identifiera olika objekt på bilderna. Satelliten Φsat-2 används till exempel för att testa fartygsobservation vid övervakning av olagligt fiske.  

För att uttrycka det kortfattat: nej. Ett år definieras oftast som den tid det tar för jorden att kretsa runt solen, och det tar för närvarande drygt 365 dygn eller varv runt jordens egen axel. Jorden roterade dock mycket snabbare runt sin axel i det förflutna. För 1,4 miljarder år sedan hann jorden till exempel rotera hela 490 gånger runt sin axel på ett år. Jordens omloppsbana har alltså inte förändrats, utan ett dygn har blivit längre. 

De allra flesta meteoriter som når jordens yta är mycket små.  De är oftast bara 0,3 mm i diameter. Läs mer om mikrometeoriter i tidningen Tähdet ja avaruus: https://www.avaruus.fi/uutiset/tahtiharrastus-ja-taivaanilmiot/pikakurssi-mikrometeoriittien-metsastykseen-kuvasarja-kertoo-vaihe-vaiheelta-mikrokoon-avaruuskivien-etsinnasta.html

AI kan plocka ut de användbara bilderna från alla foton som har tagits, så att inte alla bilder behöver skickas till jorden. Samtidigt kan de användbara bilderna komprimeras till ett mindre filformat och större filer kan skickas till jorden på kortare tid. 

Artificiell intelligens kan även användas för att identifiera olika objekt på bilderna. Satelliten Φsat-2 används till exempel för att testa fartygsobservation vid övervakning av olagligt fiske.  

Solens korona är en gles atmosfär som omger solen. Den har en temperatur på cirka en miljon grader Celsius och är alltså mycket hetare än solens yta, som har en temperatur på cirka 5 000 grader Celsius. Vi vet ännu inte hur det kommer sig att gasen i koronan hettas upp så mycket, men det har förmodligen något med solens magnetfält att göra. 

Det är bra att studera koronan under en solförmörkelse, när månen befinner sig mellan jorden och solen. Solförmörkelser kan dock inte ses på samma platser särskilt ofta. Satellitflygningar där en av satelliterna täcker solen, så att koronan framträder, gör det därför lättare att studera koronan. 

Perseverance har i uppdrag att utforska Mars förflutna och leta efter tecken på forntida livsformer. Genom att samla in stenprover från områden med stenskikt av olika ålder och studera dem kan man ta reda på hur förhållandena på Mars har utvecklats under olika perioder. Proverna kan även användas för att leta efter spår av liv, till exempel kolföreningar.  

Närmare analyser av de prover som Perseverance har samlat in kan göras först när proverna har transporterats tillbaka till jorden, vilket enligt den nuvarande planen kommer att ske i början av 2030-talet. 

Det finns inga exakta uppgifter om detta. Ju större en bit rymdskrot är, desto lättare är den att upptäcka och följa. På motsvarande sätt är skrotet svårare att upptäcka ju mindre det är. Enligt uppskattningar, som ESA:s kontor för rymdskrot (ESA's Space Debris Office at ESOC) uppdaterade i juni 2024, kretsar cirka 40 500 bitar rymdskrot med en diameter på mer än tio centimeter runt jorden i år. Det uppskattas att det finns cirka 1 100 000 bitar rymdskrot som har en diameter på 1–10 cm, medan man beräknar att hela 130 miljoner bitar rymdskrot med en diameter på 1 mm–1 cm kretsar runt jorden.

Franska Guyana ligger mycket nära ekvatorn. När en raket avfyras i närheten av ekvatorn får den ytterligare fart av jordens rotation. På så sätt kan man skicka ut något tyngre satelliter i rymden med lite mindre bränsle. 

Raketer kan också skjutas upp i rymden på andra ställen än vid ekvatorn. Till exempel öppnades en ny anläggning för uppskjutning av satelliter vid rymdbasen i Kiruna i Sverige 2023. 

När solvindspartiklar kommer in i jordens atmosfär kolliderar de med molekylerna och atomerna i de gaser som finns i atmosfären, så att elektronerna laddas av energin från kollisionen. Laddningen varar dock inte särskilt länge, utan energin frigörs i form av ljusenergi, det vill säga som norrsken. Färgen på norrskenet beror på den molekyl eller atom som kollisionsenergin är bunden till. Det ljus som syre frigör är grönt, men i den övre atmosfären frigör syre rött ljus. Kväve frigör blått ljus. Ibland kan färgerna blandas med varandra, så att vi ser lila norrsken. 

Den ryska kosmonauten Oleg Kononenko. Han har totalt tillbringat över 900 dagar i rymden. Hans senaste rymdfärd ska enligt planerna avslutas i september 2024. Om rymdfärden går som förväntat, kommer han att passera tusendagarsgränsen. Innehavaren av rekordet för den längsta enskilda rymdfärden är i sin tur ryssen Valerij Poljakov. Hans längsta rymdfärd varade i 437 dagar.

I området mellan Mars och Jupiters banor kretsar ett stort antal himlakroppar eller asteroider runt solen. Asteroiderna är av olika storlekar och består av sten, kol och metall. Det här ringformade området kallas asteroidbältet. Asteroidernas storlek varierar från pyttesmå smulor till bjässar som är flera hundra kilometer i diameter. Den största himlakroppen i bältet heter Ceres (cirka 950 kilometer i diameter). Den klassificeras numera även som en dvärgplanet.

Den allmänna benämningen måne syftar på en himlakropp som kretsar kring en annan himlakropp än solen. Den kan kretsa kring en planet, en dvärgplanet eller en liten himlakropp, såsom en asteroid. Många av månarna i solsystemet skulle kunna vara planeter, om de bara kretsade kring solen.

Vi känner redan nu till hundratals månar i solsystemet. Flest månar har gasjättarna Saturnus och Jupiter. De fem största månarna i solsystemet är Ganymedes (Jupiter), Titan (Saturnus), Callisto (Jupiter), Io (Jupiter) och månen (jorden). Jordklotets måne heter månen på svenska.

En kontrollerad månlandning försvåras för det första av att månen inte har någon atmosfär, som bromsar upp månlandaren. Dessutom utgör månens varierande terräng ytterligare en utmaning. På månen finns många kratrar och lösa stenar som har uppstått vid kollisioner och som gör terrängen ojämn. En obemannad månlandare måste också programmeras för att landa självständigt, eftersom avståndet från månen till kommandocentralerna på jorden är för långt för att månlandaren ska kunna styras i realtid. Sensorerna som bistår vid den självständiga landningen och som oberverar månens yta kan också förblindas av det måndamm som virvlar upp på grund av månlandarens motorer.

Lista över månmissionerna på engelska: https://moon.nasa.gov/exploration/moon-missions/

Månens sydpol är intressant, eftersom den bedöms vara den bästa platsen för att bygga en permanent månstation. I området finns ständig tillgång till solljus att använda som energi och värmekälla. Dessutom har vattenis observerats på de skuggiga bottnarna av kratrarna i polarområdet. Vatten behövs både till människorna och för att tillverka raketbränsle.

Cassini var ett sondprojekt som genomfördes av Nasa och som studerade Saturnus och dess månar åren 2004–2017. Med Cassini följde den europeiska sonden Huygens, som landade på ytan av Saturnus måne Titan. Cassini gjorde många upptäckter. Ett forskningsobjekt var vattengejsrarna på månen Enceladus, som sonden även styrdes att flyga igenom. I de vattenprover som togs under genomflygningen upptäcktes molekyler som är viktiga för liv. Fynden som Cassini gjorde bekräftade uppfattningen att det finns en ocean inuti Enceladus.

År 2017 styrdes Cassini till att störta och förintas i Saturnus atmosfär. Man lät inte sonden kollidera med någon av månarna, för att inte oavsiktligt förorena månen med mikrober som eventuellt hade följt med sonden från jorden.

En hyperspektral kamera kan ta bilder i många olika våglängder. Också våglängder utanför det spektrum vi kan uppfatta med ögonen.

Bilder kan användas för att övervaka, analysera och modellera förhållanden på land och till havs, följa skiftningar i vegetationen samt upptäcka utsläpp och föroreningar.

Data från Kvarkensat kommer att vara fritt tillgängliga via www.kvarkenspacecenter.org.

Rymdteleskopet James Webb är vid Lagrangepunkt 2 som finns 1 500 000 kilometer från jorden. Vid denna punkt samverkar Solens och Jordens gravitation samt centrifugalkraften så att James Webb hålls på plats i förhållande till jorden och solen.

James Webbs primära uppdrag är att söka efter de första galaxerna i universum, studera galaxernas utveckling, upptäcka bildandet av stjärnor och söka efter tecken på liv i atmosfären kring exoplaneter.

Läs mer https://jwst.nasa.gov/content/science/index.html

Rymdteleskopet Hubble är en rymdforskningsstation designad för observationer i närområdet. Den sköts upp i låg omloppsbana kring Jorden redan 1990 och var tänkt att fungera som ett rymdteleskop som studerar jordens atmosfär.

På 30 år har rymdteleskopet Hubble tagit hundratusentals bilder och gett svar på många av universums mysterier. Den har definierat universums ålder till 13,8 miljarder år och har varit avgörande för att upptäcka mörk materia. Den har tagit bilder av galaxer i olika skeden av deras livscykel och hjälpt till att förstå bildandet av galaxer.

Läs mer: https://hubblesite.org/mission-and-telescope/the-telescope